Vissa behöver bara ta ut soporna

Jag vill gå på bio med Lena, ropar jag över vardagsrummet.
Okej, när då, frågar Lelle.
Du måste bajsa FYRA gånger på toaletten, DÅ får du gå på bio, säger Herman.

Herman fick gå på kalas. Kanske var han tvungen att bajsa 8 gånger. Eller inte.

Allt gammalt groll

Shitpommesfrittes vilken dag det varit. Vilken folkfest här i Aspudden! Förstår inte hur marken höll. Den borde givit vika under tyngden av alla trampande människofötter på besök. Och så hade grannen under kunnat bjuda på Gevalia. Men marken höll. Och det köptes och såldes till höger och vänster. Jag blev av med det mesta av mitt gamla groll. Tjänade typ 1.500 kr och fick Lelle att spendera ca 100 kr på lite nytt smågroll till Herman och Bob. Min granne till höger försökte sälja en fotmassagemaskin och min granne till vänster lockade med retrobarnvagn och röda barnkläder. Nästan alla var glada och nästan alla snokade efter de bästa fynden men nästan ingen vågade pruta. Istället la de snällt tillbaka det de höll i handen. Och jag stod snopen kvar och tänkte: Men hallå bah, jag kan sänka mig till halva priset om du bara försöker prutar lite – så gå inte! Men så sa jag inte. Istället tyckte någon annan att priset var rimligt och jag sålde dyrt. He he. När klockan slog fyra och det var dags att packa ihop var det fortfarande hur mycket folk som helst kvar längs gatan. Jag tog Bob på magen och strosade i solen och fyndade ett par jeans för 10 kr. Jag har inte provat de än. Jag tror de är för små. Sen gick vi hem och åt hamburgare.

2 km av gamla prylar

I morgon är det 2km-loppis. Hurra!

I ena hörnet av vår lägenhet står kartonger fulla av gammalt groll. Som ska få bli någon annans nya groll. Förhoppningsvis. Troligen står det groll i massa hörn runt om i kvarteren. I år finns även baja-major på plats.

Vanligtvis i Aspudden ser det ut såhär:

Under förra årets 2km-loppis såg det ut såhär:

Hejhej, säger jag (och Bob inifrån magen) ett år tillbaka i tiden:

Det lackar mot jul

Utsikt över badvarmt vatten då det fortfarande var sommar. 

Nu är sommaren slut, bestämmer jag. Nu är det höst. Idag började Herman sitt nya dagis och bara det är ju ett avslut på sommar och en början av höst. Och så jag känner en stor sorg i hjärtat när jag hör löven prassla i vinden. För det gör de nu. Fast jag gillar ju egentligen hösten. Men nu kommer det bli kallare och regnigare och gråare. Och alla kommer önska att de köpte fina röda regnkläder istället för den vanliga svarta höstjackan som ändå inte värmer utan får allt att bara bli ännu mörkare och kallare och deppigare. Höst höst höst.Höööööst. Fast bara i 2 månader till för sen börjar sommaren om. För oss iallafall. Hurra och lyllos oss.

Saker vi tycker JÄTTEMYCKET om i vår familj:

• Lego
• Brio-tågbana
• Kulbana (helst av samma fabrikat annars är det liksom ingen mening att ha många delar…)

Bra leksaker ska hålla hela livet. Allt ovan är ju lika kul nu som när man var tre. Det är så mysigt att leka tillsammans hela familjen också:

Herman: Titta nu, mamma, titta nu, nu släpper jag kulan. Såg du mamma, såg du?

Jag: Nä, jag bygger, sluta störa. SÅ nu är nya kulbanan redo. Du kan testa den. Nu ska jag bygga ett superhögt legohus.

Lelle: Kolla vad HÖGT torn jag byggt av bara röda klossar.

Herman: Ni e så himla barnsliga!

KUL!  Går att köpa på Clas Ohlson bland annat.

Hurra för Tove

Skam den som ger sig. Tredje gången gillt! Så idag har jag för första gången kört utan övningskörningsskylten och med Herman bredvid.

It´s the name of the game

Hembakat!

I söndags var det namngivning för Bob. Namngivning är ju ett jättedumt namn för cermonin för oss som inte kör dop i kyrkan. Men så heter det. Trots att Bob fick sitt (i alla fall) första namn redan i magen vecka 13. Det är ju ett år sen typ. Så alla hade ju för länge sedan koll på just Bobs namn men det känns ändå supertrevligt att få fira Bob med massa vänner, hembakat fika, kaffe, saft och bad i Årsta Havsbad. Ett stort grattis till världen som blivit en Bob rikare!

Ära vare Bob i höjden…

Med sorg i hjärtat

Nu är han 65,5 cm lång. Vår ”lilla” Bob.

Sakta viker jag ihop de små bodysarna och byxorna i storlek 56 och 62 och lägger i en pappkasse. Det var det. Vad ska vi göra med alltihop? Sälja, ge bort? Vad ska jag göra av alla mina känslor som svämmar över när jag viker och viker? Lilla Bob. Inte så liten längre. Snart är det dags att övergå från ligg- till sittvagn. Och snart går han. Och pratar. Och kör bil. Och kommer inte vara liten längre. Inte länge till.

Så jag snyftar lite och ställer in kassen i garderoben. Det kan ju komma barnbarn. Snart.

Stor större störst…och snart kanske han blir pappa…man vet ju aldrig. Ungdomar nu för tiden.

Amningshjärnor

Tosse och Bob

 

Igår kom Hermans och Bobs moster och kusiner hem till oss. För att fira. Idag är Bob och Tosse exakt 8+16 veckor, dvs Bob är dubbelt så gammal som Tosse, sa Line. Det är enda gången i hela livet som de kommer vara dubbelt så gamla/hälften så gamla. Såklart vi måste fira! Kom på middag, sa jag. Fantastiskt va, sa vi till Lelle. Som såg helt oförstående ut. Vaddå? sa Lelle. Idag är det onsdag. Ni födde ju på en tisdag.

Öööööö…virrade både Line och jag.

Ja, ja så kan det gå. Vi missade sönernas halvdubbeldag. Det är inte lätt att hålla reda på dagar under mammaledigheten. Och med amningshjärnor. Och sömnbrist.

Vi firade med middag i alla fall. Så gott det gick med fyra barn runt matbordet. Varav en skulle amma, en skulle larva sig, en skulle skrika och en skulle doppa all maten i saften.

Och här kommer Herman med en bajskorv i handen (tack, göteborgskusinerna! Den håller fortfarande att leka med). Observera matchningen av shortsen på bilden ovan (Bob har likadana). Yeah!

Walk the walk

Stadiga ben ute på promenad:

Och så här såg det ut för ca 3,5 år sedan, när Herman var i samma ålder:

Man ser ju hur mycket han gillar att vara uppe och gå. Det riktigt lyser ur ögonen.