Midsommar i Årsta Havsbad

Midsommar firade vi ute i Årsta Havsbad. Massa god mat (sill, färskpotatis, nubbe, kött på grillen, halloumi, rött vin, chokladmuffins, rabarberpaj etc etc…) och så massa annat skoj.

Freija och Herman plockade smultron.

Mormor får inga, tyckte Herman och plockade även de gröna smultronen. Vi blev kladdiga när vi åt sniglar, sa Freija.

Morfar och Herman dansade ringdans.

Håkan Juholt ville också fira midsommar i Årsta Havsbad.

Bob ville dansa.

Morfra läste om mullvaden som fick en bajskorv på huvudet. Dyngbollar ska man inte äta, sa Herman.

Mormor lekte med Bob.

Herman lekte i köket.

Lelle ville inte dansa.

Herman ville trilla nerför ett tak, det ville inte jag och höll fast honom.

Lelle försökte kvistmåla nya sängen. Herman försökte leka.

Bob försökte skratta.

Drakarna flydde upp till ljuskronan.

Bob och Torsten höll hemligt möte.

Morfar, Herman och Freija rodde till Thailand och tillbaka.

Gary, Herman och Freija byggde en stad.

Torsten övervakade stadsbygget.

Byggarbetarna in action.

Mina pussar har blivit dåliga

Jag ger Herman en snabb godnattpuss där han står i badrummet. Näää, mamma, säger han och torkar bort pussen med handen. Dina pussar har blivit dåliga. De är gröna och blå. Men man måste ha orangea pussar. Pappa och jag har orangea pussar men dina är gröna och blå, säger han. De är dåliga, mamma! Pappa pussar bra. Pappa får en godnattpuss.

Så himla taskigt. Visste inte att pussar hade ett bäst-före-datum. Lelle har inte sagt något om att mina pussar numera är mögliga och att jag borde skaffa lite fler orangea pussar. Barn är ju lite mer raka i sin kommunikation så jag får anta att Lelle bara varit snäll som inte sagt något och att han kanske inte ville såra mig.

Så nu sitter jag här och surfar runt för att se VAR man kan köpa sig lite fler orangea pussar. Någon som vet? Och vi som var på tippen och slängde skräp igår…borde slängt bort alla mina dåliga pussar där med.

Inga pussar från dig, mamma, men gärna dina goda kladdchokladmuffins! De är inte mögliga. 

En svängom i sommarvärmen

Idag har jag och Bob dansat. Vi höjde volymen på datorn och svängde om i vardagsrummet. Bob blir glad av dans. Jag blir glad av Bob. Dunka dunk lät musiken. Dunka dunk lät våra hjärtan.

Nightmare on H-street

Det är mörkt och svalt i sovrummet. Gardinerna fladdrar lite vid det öppna fönstret och ute hörs tunnelbanans gnissel mot spåret. Annars är det tyst. Så plötsligt hörs det väsande andetag och slemmiga, sugande ljud. Det väser och morrar lite, tuggar och sugs. Intensivt och konsentrerat. Som att någon äter på något. Eller någon? Jag känner med handen bredvid mig och stöter ihop med något mjukt, blött och lite kladdigt. I mörkret glimmar två ögon till. Jag ligger helt stilla ett tag och bara lyssnar. Till slut säger jag högt: men Bob, sluta nu och sov istället.
Så tittar jag ner på Bob som möter min blick allvarligt. Hans ena hands alla fingrar fortfarande inne i munnen och dreggel rinner nerför hakan. Han tittar på mig så en lång stund. Sen tittar han ner igen och fortsätter tugga på sina fingrar.

Oj vad lika de är! Man ser nästan inte vem som är vem.

Jag vill oxå vara rosa och randig, sa Herman när jag klädde på Bob. Okej, såklart du ska vara det, sa hans snälla mamma.

Jag köper kärlek och betalar med kladdkakor

Jag är inne i en fas. En bak-fas. Jag bakar kakor. Kladd. Gott!

Mmmm…

Herman får slicka av vispen och skeden.

– Oj, det här var verkligen jättegott! mumsar han. Tack, SNÄLLA mamma, det var jättesnällt av dig, TACK!

Man bah: å, vilken kärlek, jag ska alltid vara en sån här kladdkakebakande mamma.

Fy fan vad fet Herman skulle bli. Och jag. Men vi skulle tycka jätteJÄTTEmycket om varandra. Båda av lite olika orsaker.

Mmmm, det här var verkligen jättegott, mamma, du är världens snällaste och bästaste mamma i hela världen, å vad jag älskar dig. Rå hit med lite mer nu!

Födelsedagskalas

I dag ska Herman på kalas. Vi har pysslat ihop en supernice present och redan bestämt vad vi ska ha på oss. Linnet med apor vill jag ha, sa Herman. Okej då.

Men när ska vi dit då då? undrar en väntande Herman.

Inte än, hjärtat, klockan två ska vi dit.

Men klockan ÄR två NU.

Neeej.

Ooooohhh, men varför får vi inte gå på kalas NU då? Herman väntar och väntar. Sekunderna tickar så sakta. Och så frågar han lite då och då: Är klockan två NU då?

Å, denna väntan på något gott. Ibland går tiden så sakta.

Googleoholic

Hur fasen klarade man sig utan Google förr i tiden?

Jag googlar allt. ALLT. Ojoj, kan det möjligen vara fel på Bob som sover hela tiden – Google – nehej, det var tydligen vanligt. Men ojoj vad är det där för prickar på Herman – Google – AHA, en lätt släng av myggbett. Oj, ett hårstrå på benet, ska det verkligen vara så? Jag är ju tjej!? – Google – AH, ALLA har visst hår på benet men tjejer brukar raka BORT det. Var hittar jag en rakhyvel – Google – Jahapp, på min mans hylla i badrumsskåpet.

Jag menar bara, hur fick man infon förr?

Man kanske pratade med folk.

AH! En människa! Läskigt. Var är datorn att gömma mig bakom?

Med sorg i hjärtat

Nu är han 65,5 cm lång. Vår ”lilla” Bob.

Sakta viker jag ihop de små bodysarna och byxorna i storlek 56 och 62 och lägger i en pappkasse. Det var det. Vad ska vi göra med alltihop? Sälja, ge bort? Vad ska jag göra av alla mina känslor som svämmar över när jag viker och viker? Lilla Bob. Inte så liten längre. Snart är det dags att övergå från ligg- till sittvagn. Och snart går han. Och pratar. Och kör bil. Och kommer inte vara liten längre. Inte länge till.

Så jag snyftar lite och ställer in kassen i garderoben. Det kan ju komma barnbarn. Snart.

Stor större störst…och snart kanske han blir pappa…man vet ju aldrig. Ungdomar nu för tiden.

Husmorsknep

Så himla bra med lite damm under matbordet. Riskornen fastnar i dammet och blir inte alls lika klibbiga och svåra att städa bort.